A forecast of the Cloud

IT ses ofta som en del av lösningen för att uppnå ett hållbart samhälle genom till exempel minskat resande, optimering av industri- och jordbruksprocesser, intelligenta elmätare och smarta hem. Något man sällan reflekterar över är att ITbranschen själv också bidrar till elanvändningen. Ett nytt fenomen inom IT-världen är molnet som ger möjlighet till som det verkar outtömliga resurser i form av lagrings- och beräkningskapacitet, konstant uppkoppling och snabb överföring. Det finns många definitioner av molnet men om man ser på det materiellt består det av datahallar i olika storlek samt fasta och trådlösa nätverk som drar el dygnet runt. Om användningen av molntjänster ökar – hur mycket kommer elanvändningen öka och med den också den globala uppvärmningen? I denna studie kommer molnet definieras, materialiseras och kvantifieras för att kunna bedöma dess elbehov idag och i framtiden. Lagar och regler för energieffektivisering kommer undersökas och framtida prognoser tas fram genom tillväxtmodeller. De huvudsakliga resultaten är: - Det finns inga lagar för hur energieffektiva datahallar måste vara, även om det görs en del inom området på frivillig basis och företag tar på sig egna miljömål. Europeiska unionen inkluderade vissa delar av servrar i ekodesigndirektivet år 2014 vilket visar på att problemet har börjat tas upp. - Användningen av molnet kommer öka explosionsartat i framtiden och det finns stor potential för energieffektivisering när det gäller lagring, bearbetning och överföring av data. Beroende på hur mycket som energieffektiviseras kan molnet komma att konsumera mellan 5 000 och 10 000 TWh år 2040. Detta kan jämföras med hela IT-branschen som 2010 drog mellan 700 och 1 000 TWh. Om man jämför molnet och traditionell IT är molnet oftast mer energieffektivt bland annat därför att resurser förbrukas efter behov och servrar utnyttjas optimalt. Det finns alltså ännu större potential för energieffektivisering om hela IT-sektorn inkluderas. - Om inte energieffektivisering sker alls kommer molnets energiförbrukning öka bortom greppbara magnituder. Det finns dock också studier som pekar på att den totala energikonsumtionen kan minska sett från idag, även om användningen av molnet ökar, då teknik med mycket bättre energiprestanda håller på att utvecklas. - Då dagens lagstiftning inte täcker in energieffektivisering ligger ett stort ansvar på företag att göra detta på frivillig basis, vilket till viss del motiveras av att de sparar pengar genom att energieffektivisera. Det är dock mycket viktigt att denna energiåtgång uppmärksammas och att den inte tillåts skena iväg i framtiden.Information and communication technology (ICT) is often seen as part of the solution for a sustainable society, for example through reduced travel, optimization of industrial and agricultural processes, smart meters and smart homes. However, something usually left unconsidered is the electricity consumption of ICT itself. A new phenomenon of the ICT industry is the Cloud that enables seemingly inexhaustible resources in terms of storage and computing capacity, constant connection and fast transfer. There are many definitions of cloud but if looked at from a material point of view it consists of data centers in different sizes as well as wired and wireless networks that consumes electricity. If usage of cloud services increase - how much will electricity consumption and with it global warming increase? In this study the cloud is defined, materialized and quantified in order to estimate its electricity demand today and in the future. Laws and regulations for energy efficiency will be examined and future forecasts are created with the use of growth models. The main results are: - There are no regulations of how energy efficient data centers must be, even though some companies set their own environmental goals and voluntary projects are carried out. The European Union included some parts of servers in the Ecodesign Directive in 2014, which shows that the problem has begun to be addressed. - The usage of the cloud will increase dramatically in the future and there is great potential to improve energy efficiency in terms of storage, processing and transmission of data. Depending on how energy efficient the cloud will be it can consume between 5 000 and 10 000 TWh in 2040. This can be compared to the entire ICT industry which consumed between 700 and 1 000 TWh in 2010. If the cloud is compared with traditional IT it is usually more energy efficient as resources are pooled and used when needed and servers are utilized optimally. Therefore there is even greater potential for improving energy efficiency if the entire ICT sector is included. - If there are no energy efficiency improvements at all the cloud’s energy consumption will increase beyond graspable magnitudes. However, there are also studies that indicate that the total energy consumption can decrease in the future, even though the use of the cloud increases, due to new efficient technologies currently under development. - As current regulations do not include energy efficiency of data centers, a huge responsibility is placed at companies to do this on a voluntary basis. The companies do however have a self-interest to improve energy efficiency as it saves them money - but is it enough? It is very important that this energy consumption is recognized and is not allowed to increase out of control in the future.Den ökande användningen av onlinetjänster medför att elkonsumtionen från datahallar och nätverk kommer skjuta i höjden om vi inte energieffektiviserar. Idag saknas det generellt lagar om hur effektiva datacenter måste vara. Ett enormt ansvar läggs på att företag själva är förutseende och satsar på energieffektiv teknik. Det finns dock stora möjligheter att spara energi, både för datahallar och nätverk - om viljan finns

Hyperoxemia and excess oxygen use in early acute respiratory distress syndrome : Insights from the LUNG SAFE study

Publisher Copyright: © 2020 The Author(s). Copyright: Copyright 2020 Elsevier B.V., All rights reserved.Background: Concerns exist regarding the prevalence and impact of unnecessary oxygen use in patients with acute respiratory distress syndrome (ARDS). We examined this issue in patients with ARDS enrolled in the Large observational study to UNderstand the Global impact of Severe Acute respiratory FailurE (LUNG SAFE) study. Methods: In this secondary analysis of the LUNG SAFE study, we wished to determine the prevalence and the outcomes associated with hyperoxemia on day 1, sustained hyperoxemia, and excessive oxygen use in patients with early ARDS. Patients who fulfilled criteria of ARDS on day 1 and day 2 of acute hypoxemic respiratory failure were categorized based on the presence of hyperoxemia (PaO2 > 100 mmHg) on day 1, sustained (i.e., present on day 1 and day 2) hyperoxemia, or excessive oxygen use (FIO2 ≥ 0.60 during hyperoxemia). Results: Of 2005 patients that met the inclusion criteria, 131 (6.5%) were hypoxemic (PaO2 < 55 mmHg), 607 (30%) had hyperoxemia on day 1, and 250 (12%) had sustained hyperoxemia. Excess FIO2 use occurred in 400 (66%) out of 607 patients with hyperoxemia. Excess FIO2 use decreased from day 1 to day 2 of ARDS, with most hyperoxemic patients on day 2 receiving relatively low FIO2. Multivariate analyses found no independent relationship between day 1 hyperoxemia, sustained hyperoxemia, or excess FIO2 use and adverse clinical outcomes. Mortality was 42% in patients with excess FIO2 use, compared to 39% in a propensity-matched sample of normoxemic (PaO2 55-100 mmHg) patients (P = 0.47). Conclusions: Hyperoxemia and excess oxygen use are both prevalent in early ARDS but are most often non-sustained. No relationship was found between hyperoxemia or excessive oxygen use and patient outcome in this cohort. Trial registration: LUNG-SAFE is registered with ClinicalTrials.gov, NCT02010073publishersversionPeer reviewe

Beskrivning av vården som ges på hemodialysavdelningar utifrån registreringar med mätinstrumentet SQUID© : kan resultatet anses tillförlitligt?

Det är väldigt få vårdtyngdsmätningsmetoder som är anpassade för hemodialysavdelningar i Sverige. Svenska Dialyssköterske Föreningen (SDF) genomförde 1996 en utvärdering av vilka metoder som används på hemodialys-avdelningarna i Sverige för att mäta vårdtyngd. Syftet var att bestämma vilken metod som var mest lämpad för mätning av vårdtyngd inom hemodialyssjukvård. Efter avslutad genomgång beslutade SDF att rekommendera SQUID©-instrumentet som metod. I arbetet med att ta fram en metod som ska används för att mäta vårdtyngd, är det viktigt att metoden anpassas till verksamheten så att de karaktäristiska patientkategorierna finns väl beskrivna i modellen. Syftet med studien var att utifrån registreringar med mätinstrumentet SQUID©, som är en vårdtyngdsmätningsmetod anpassad för hemodialyssjukvård, beskriva vilka vårdinsatser som patienterna får på 12 hemodialys-avdelningarna i Sverige och undersöka om resultatet kan anses vara tillförlitligt. Metoden har varit kvantitativ och de insamlade uppgifterna har grupperats i huvudgrupper och undergrupper och analyserats med statistiska beräkningar för att kunna skapa en bild av hur dialyssjuksköterskan noterat att hon arbetar. Resultatet från dialystillfällena har jämförts med den kompetensbeskrivning som finns för sjuksköterskor inom njursjukvård. Det visar sig i resultatet att det i stort sett råder enighet om hur instrumentet ska användas. Det finns vissa skillnader i tolkning av några rubriker och slutsatsen blir att SQUID©-instrumentet beskriver dialyssjuksköterskan arbete men det finns behov av en tydligare manual som ger mindre utrymme för egna tolkningar mellan olika avdelningar och till viss del mellan olika personal.Program: Fristående kursUppsatsnivå: C</p

SQUID (secure quality in dialysis) : Statisk prövning av ett instrument

Sjukvården är idag utsatt för många organisationsförändringar och effektiviseringar. Tillgängliga resurser ska utnyttjas på bästa sätt samtidigt som kvaliteten ska upprätthållas. Vården behöver då metoder och instrument för att kunna följa upp verksamheten. Dessa instrument ska ge en beskrivning av vilka resurser de olika enheterna behöver för att kunna ge rätt sorts vård och samtidigt vara kostnadseffektiv. Det finns olika instrument och metoder för att samla in fakta och analysera data, som kan ge en fingervisning om hur mycket personal och vilken organisation som bäst gynnar vården. SQUID-instrumentet är ytterligare ett sådant instrument som kan användas för att redovisa fakta om hur mycket vård patienterna får. Metoden som SQUID är uppbyggd på utgår från att man mäter tiden för de vårdhandlingar som man utför för patienten. Instrumentet är i denna version anpassad för hemodialysavdelningar. Syftet med uppsatsen är att pröva validitet och reliabilitet för instrumentet. Prövningen har utförts genom att samla in ett referensmaterial med hjälp av Delhi-metoden från två hemodialysavdelningar. Personalen vid dessa enheter fick i uppgift att ge en beskrivning av sina arbetsuppgifter samt att uppskatta vilken tidsåtgång arbetsuppgifterna tar. Detta resultat har sedan jämförts med insamlat material från två andra hemodialysavdelningar som har använt SQUID-instrumentet. Båda metoderna redovisade på så sätt arbetsuppgifter som förekommer på hemodialysavdelningar samt vilken tidsåtgång som oftast är förknippad med dessa arbetsuppgifter. Material har sedan bearbetats med hjälp av enklare statiska beräkningar. Resultatet visar på att SQUID- instrumentet mäter det som det är avsett att mäta samt att det har en god reliabilitet.Program: Fristående kursUppsatsnivå: D</p

SQUID (secure quality in dialysis) : Statisk prövning av ett instrument

Sjukvården är idag utsatt för många organisationsförändringar och effektiviseringar. Tillgängliga resurser ska utnyttjas på bästa sätt samtidigt som kvaliteten ska upprätthållas. Vården behöver då metoder och instrument för att kunna följa upp verksamheten. Dessa instrument ska ge en beskrivning av vilka resurser de olika enheterna behöver för att kunna ge rätt sorts vård och samtidigt vara kostnadseffektiv. Det finns olika instrument och metoder för att samla in fakta och analysera data, som kan ge en fingervisning om hur mycket personal och vilken organisation som bäst gynnar vården. SQUID-instrumentet är ytterligare ett sådant instrument som kan användas för att redovisa fakta om hur mycket vård patienterna får. Metoden som SQUID är uppbyggd på utgår från att man mäter tiden för de vårdhandlingar som man utför för patienten. Instrumentet är i denna version anpassad för hemodialysavdelningar. Syftet med uppsatsen är att pröva validitet och reliabilitet för instrumentet. Prövningen har utförts genom att samla in ett referensmaterial med hjälp av Delhi-metoden från två hemodialysavdelningar. Personalen vid dessa enheter fick i uppgift att ge en beskrivning av sina arbetsuppgifter samt att uppskatta vilken tidsåtgång arbetsuppgifterna tar. Detta resultat har sedan jämförts med insamlat material från två andra hemodialysavdelningar som har använt SQUID-instrumentet. Båda metoderna redovisade på så sätt arbetsuppgifter som förekommer på hemodialysavdelningar samt vilken tidsåtgång som oftast är förknippad med dessa arbetsuppgifter. Material har sedan bearbetats med hjälp av enklare statiska beräkningar. Resultatet visar på att SQUID- instrumentet mäter det som det är avsett att mäta samt att det har en god reliabilitet.Program: Fristående kursUppsatsnivå: D</p

SQUID (secure quality in dialysis) : Statisk prövning av ett instrument

Sjukvården är idag utsatt för många organisationsförändringar och effektiviseringar. Tillgängliga resurser ska utnyttjas på bästa sätt samtidigt som kvaliteten ska upprätthållas. Vården behöver då metoder och instrument för att kunna följa upp verksamheten. Dessa instrument ska ge en beskrivning av vilka resurser de olika enheterna behöver för att kunna ge rätt sorts vård och samtidigt vara kostnadseffektiv. Det finns olika instrument och metoder för att samla in fakta och analysera data, som kan ge en fingervisning om hur mycket personal och vilken organisation som bäst gynnar vården. SQUID-instrumentet är ytterligare ett sådant instrument som kan användas för att redovisa fakta om hur mycket vård patienterna får. Metoden som SQUID är uppbyggd på utgår från att man mäter tiden för de vårdhandlingar som man utför för patienten. Instrumentet är i denna version anpassad för hemodialysavdelningar. Syftet med uppsatsen är att pröva validitet och reliabilitet för instrumentet. Prövningen har utförts genom att samla in ett referensmaterial med hjälp av Delhi-metoden från två hemodialysavdelningar. Personalen vid dessa enheter fick i uppgift att ge en beskrivning av sina arbetsuppgifter samt att uppskatta vilken tidsåtgång arbetsuppgifterna tar. Detta resultat har sedan jämförts med insamlat material från två andra hemodialysavdelningar som har använt SQUID-instrumentet. Båda metoderna redovisade på så sätt arbetsuppgifter som förekommer på hemodialysavdelningar samt vilken tidsåtgång som oftast är förknippad med dessa arbetsuppgifter. Material har sedan bearbetats med hjälp av enklare statiska beräkningar. Resultatet visar på att SQUID- instrumentet mäter det som det är avsett att mäta samt att det har en god reliabilitet.Program: Fristående kursUppsatsnivå: D</p

Excitatory inputs to four types of spinocerebellar tract neurons in the cat and the rat thoraco-lumbar spinal cord

The cerebellum receives information from the hindlimbs through several populations of spinocerebellar tract neurons. Although the role of these neurons has been established in electrophysiological experiments, the relative contribution of afferent fibres and central neurons to their excitatory input has only been estimated approximately so far. Taking advantage of differences in the immunohistochemistry of glutamatergic terminals of peripheral afferents and of central neurons (with vesicular glutamate transporters VGLUT1 or VGLUT2, respectively), we compared sources of excitatory input to four populations of spinocerebellar neurons in the thoraco-lumbar spinal cord: dorsal spinocerebellar tract neurons located in Clarke's column (ccDSCT) and in the dorsal horn (dhDSCT) and ventral spinocerebellar tract (VSCT) neurons including spinal border (SB) neurons. This was done on 22 electrophysiologically identified intracellularly labelled neurons in cats and on 80 neurons labelled by retrograde transport of cholera toxin b subunit injected into the cerebellum of rats. In both species distribution of antibodies against VGLUT1 and VGLUT2 on SB neurons (which have dominating inhibitory input from limb muscles), revealed very few VGLUT1 contacts and remarkably high numbers of VGLUT2 contacts. In VSCT neurons with excitatory afferent input, the number of VGLUT1 contacts was relatively high although VGLUT2 contacts likewise dominated, while the proportions of VGLUT1 and VGLUT2 immunoreactive terminals were the reverse on the two populations of DSCT neurons. These findings provide morphological evidence that SB neurons principally receive excitatory inputs from central neurons and provide the cerebellum with information regarding central neuronal activity

Immunocompromised patients with acute respiratory distress syndrome: Secondary analysis of the LUNG SAFE database

Background: The aim of this study was to describe data on epidemiology, ventilatory management, and outcome of acute respiratory distress syndrome (ARDS) in immunocompromised patients. Methods: We performed a post hoc analysis on the cohort of immunocompromised patients enrolled in the Large Observational Study to Understand the Global Impact of Severe Acute Respiratory Failure (LUNG SAFE) study. The LUNG SAFE study was an international, prospective study including hypoxemic patients in 459 ICUs from 50 countries across 5 continents. Results: Of 2813 patients with ARDS, 584 (20.8%) were immunocompromised, 38.9% of whom had an unspecified cause. Pneumonia, nonpulmonary sepsis, and noncardiogenic shock were their most common risk factors for ARDS. Hospital mortality was higher in immunocompromised than in immunocompetent patients (52.4% vs 36.2%; p &lt; 0.0001), despite similar severity of ARDS. Decisions regarding limiting life-sustaining measures were significantly more frequent in immunocompromised patients (27.1% vs 18.6%; p &lt; 0.0001). Use of noninvasive ventilation (NIV) as first-line treatment was higher in immunocompromised patients (20.9% vs 15.9%; p = 0.0048), and immunodeficiency remained independently associated with the use of NIV after adjustment for confounders. Forty-eight percent of the patients treated with NIV were intubated, and their mortality was not different from that of the patients invasively ventilated ab initio. Conclusions: Immunosuppression is frequent in patients with ARDS, and infections are the main risk factors for ARDS in these immunocompromised patients. Their management differs from that of immunocompetent patients, particularly the greater use of NIV as first-line ventilation strategy. Compared with immunocompetent subjects, they have higher mortality regardless of ARDS severity as well as a higher frequency of limitation of life-sustaining measures. Nonetheless, nearly half of these patients survive to hospital discharge. Trial registration: ClinicalTrials.gov, NCT02010073. Registered on 12 December 2013

Outcome of acute hypoxaemic respiratory failure: insights from the LUNG SAFE Study

Background: Current incidence and outcome of patients with acute hypoxaemic respiratory failure requiring mechanical ventilation in the intensive care unit (ICU) are unknown, especially for patients not meeting criteria for acute respiratory distress syndrome (ARDS). Methods: An international, multicentre, prospective cohort study of patients presenting with hypoxaemia early in the course of mechanical ventilation, conducted during four consecutive weeks in the winter of 2014 in 459 ICUs from 50 countries (LUNG SAFE). Patients were enrolled with arterial oxygen tension/inspiratory oxygen fraction ratio ≤300 mmHg, new pulmonary infiltrates and need for mechanical ventilation with a positive end-expiratory pressure of ≥5 cmH2O. ICU prevalence, causes of hypoxaemia, hospital survival and factors associated with hospital mortality were measured. Patients with unilateral versus bilateral opacities were compared. Findings: 12 906 critically ill patients received mechanical ventilation and 34.9% with hypoxaemia and new infiltrates were enrolled, separated into ARDS (69.0%), unilateral infiltrate (22.7%) and congestive heart failure (CHF; 8.2%). The global hospital mortality was 38.6%. CHF patients had a mortality comparable to ARDS (44.1% versus 40.4%). Patients with unilateral-infiltrate had lower unadjusted mortality, but similar adjusted mortality compared to those with ARDS. The number of quadrants on chest imaging was associated with an increased risk of death. There was no difference in mortality comparing patients with unilateral-infiltrate and ARDS with only two quadrants involved. Interpretation: More than one-third of patients receiving mechanical ventilation have hypoxaemia and new infiltrates with a hospital mortality of 38.6%. Survival is dependent on the degree of pulmonary involvement whether or not ARDS criteria are reached